En bättre månad och reflektioner kring en rekordförlust

Maj blev en av mina bättre månader resultatmässigt, säkerligen mycket på grund av det marknadsklimat jag hyllade i förra inlägget. Det har inte hört till vanligheterna de senaste åren att kunna handla så många volatila och likvida aktier samtidigt, i alla fall inte i Norden. Dessa perioder tenderar att vara intensiva men korta, så det gäller att kapitalisera och våga pusha sin size när de infaller. Någorlunda nöjd men med tanke på att det denna månaden gick att skala sin handel nästintill oändligt så går det alltid att fundera på om man kunde gjort mer. En lagom dos skepticism och självkritik är hälsosamt i det här yrket om man eftersträvar att nå nya nivåer. Resultatet för intradagstrading i maj summeras till:

Detta är alltså den handel som sker på daglig basis och där positionerna oftast är stängda till slutet av dagen. Helt enkelt vad jag refererar till som “jobbet”. Övrig handel (till exempel swingpositioner och långtidskortningar) och portföljer exkluderat.

Reflektioner kring en rekordförlust
Det sägs att man löper som störst risk att bränna sig efter en bra period. Det stämmer kanske på mig också. Min handel har alltid varit lutad mot måttliga vinster och hanterbara förluster. Helt enkelt för att jag föredrar det så, och anser att de mentala påfrestningarna som detta jobb medför är bäst hanterade genom att i så stor utsträckning som möjligt “vinna varje dag”. Det är sällan jag lider några förluster som grämer mig om nätterna, men den här gången höll det på att spåra ur till en nivå som i alla fall för mig är ovanlig.

Än en gång är det Sivers som är skyldig, detta den 2/6:

Bakgrunden var att Sivers PM:ade ut ett samarbete med GlobalFoundries, utan löften eller konkreta siffror. Att bolaget med sitt brutala momentum skulle kommunicera med marknaden var ganska väntat, och jag förväntade mig inget annat än den dagliga rushen i aktien, men inte på den här nivån. Efter en första lyckosam kortning i aktien var min riktnings-bias mer eller mindre huggen i sten. Varje ripp skulle kortas och vi skulle förr eller senare få se en rejäl fade i aktien. Jag har sällan haft så fel. Efter den initiala volatiliteten förvandlades rörelsen till ett dagslångt tugg av ständigt nya ATH:s, där jag mer eller mindre, en hel del delavslut till trots, åkte med hela rörelsen från 75kr upp till 105kr. Någonstans på vägen förvandlades min rationalitet till vårdslöshet och jag kunde inte förstå hur rörelsen kunde gå emot mig på det sättet. Vid den absoluta toppen satt jag med en orealiserad förlust på drygt 120.000kr.

En sista lyckosam bet på vinsthemtagningar när USA-börserna öppnade och en lång i dippen räddade mig från karriärens värsta gråt-stopp. Förlusten blev ändå kännbar men helt klart hanterbar.

Det är rimligt att reflektera över vad som kunde gjorts annorlunda ur ett riskhanteringsperspektiv. För det första sa priset och price action en sak och min till synes orubbliga bias något annat. Att testa gå emot en rörelse är en sak, men att ge sig på en best som Sivers (som dessutom har en historik av ostoppbara körningar) kräver sin plan. Kanske kunde jag använt mig av nivåer för att täcka, som dagshögsta vid ≈ 77kr eller nya All Time high vid ≈ 90kr. Ett annat alternativ är att ha en hard stop vid en viss PnL, det är inte helt ovanligt att traders på prop-firmor tvingas stängas ner dagen när en viss maxförlust uppnåtts. Återstår att se vilka åtgärder jag tar, men vill inte uppleva det igen.

Det är uppenbart att mitt ego straffade mig i den här traden, det är livsfarligt att obevekligt anse att jag har rätt och marknaden har fel. Detta är dock något som drabbar de flesta, och exemplifieras aktuellt och bäst av att två av Sveriges främsta traders gått bort sig helt i sin hedgefond (Colosseum Global Alpha). Att torska nästan 20% två månader i rad, till synes på grund av att de blankat paraboliska rörelser i halvledarbolag, bekräftar att egot straffar även de bästa.

Några trades:

Nyhetstrading i Camurus, ett bolag som jag kan och som ligger mig varmt om hjärtat. När de PM:ar om utökat samarbete med Eli Lilly visste jag därför att det troligtvis fanns mer att hämta på långsidan. Oförklarligt nog föll aktien tillbaka dagarna efter varpå jag fick en ny chans att långa.

Jobbat långsida i Acconeer, en aktie jag tog upp som In Play i förra veckans inlägg. Aktien är fortsatt intressant framöver.

Detta är en krönika skriven av en extern skribent. Åsikterna är skribentens egen och behöver inte överensstämma med InvesteraMeras. Skribenten kan ha, ha haft, eller planera att ta en position i värdepapper som nämns i texten.